Declaration of Compliance

Materialpyramid termoplaster

Pyramiden nedan visar hur man brukar dela in termoplaster i olika grupper. Termoplaster kan vara antingen amorfa och delkristallina beroende på plastens struktur.

 

En amorf struktur innebär att materialets molekylkedjor är styva och inte inordnade i regelbundenhet. Egenskaper hos de amorfa plasterna är exempelvis transparens, styvhet och låg formstabilitet. Vidare har de ingen smältpunkt utan mjuknar vid uppvärmning, har i regel mindre form- och efterkrymp samt mindre tendens till skevning än delkristallina plaster.

 

Delkristalliner är mer strukturerat uppbyggda. Eftersom det normalt bildas amorfa partier i de kristallina strukturerna kallas dessa plaster för delkristalliner. De delkristallina plasterna mjuknar inte på samma sätt utan övergår från fast till flytande form vid smältpunkten. De klarar i regel belastningar vid förhöjd temperatur bättre, är inte lika känsliga för spänningssprickbildning samt har bättre utmattningshållfasthet och kemikalieresistens än de amorfa plasterna.

 

Plasterna delas även upp i standard-, konstruktions- och högtemperaturplaster. Vilken grupp de hamnar i beror främst på dess maximala användningstemperatur. Standardplaster är de plaster som volymmässigt används mest. Hållbarheten är inte lika hög som för högtemperatursplaster men det förväntas inte heller vid framställningen. Konstruktionsplaster har ofta en god nötningsbeständighet och är det vanligaste materialet för bearbetning inom bilindustrin, elindustrin, samt för transport- och hushållsapplikationer. Högtemperatursplaster har hög termisk-mekanisk hållfasthet, bättre krypresistens i det högre temperaturområdet (exkl. fluorplasterna) och är självslocknande (enligt UL 94 standard).

 

Materialpyramid