Declaration of Compliance   

Elektro isolering

Plast används ofta som elektriskt isoleringsmaterial i såväl låg- som högspänningssammanhang. Vid val av plast i dessa sammanhang finns det en mängd olika saker att ta hänsyn till såsom inverkan av elektriska fält som kan bryta ned plaster på olika sätt vilket kan leda till förändringar av både elektriska och mekaniska egenskaper, termisk nedbrytning p.g.a. värmealstring som sker vid dielektriska förluster vid varierande elektriska fält, elektromagnetisk nedbrytning, nedbrytning genom urladdning etc.

 

Viktiga och ofta förekommande egenskaper att ta hänsyn till vid val av plast, eller vid jämförelse med alternativa material, som skall användas till elektrisk isolering:

 

  • Dielektricitetskonstant (*)
  • Dielektrisk förlustfaktor (*)
  • Genomslagshållfasthet (kV/m) (*)
  • Volymresistivitet (ohm) (*)
  • Ytresistivitet (ohm) (*)
  • Ljusbågshärdighet (*)
  • Polymerens egen uppbyggnad. Finns där exempelvis dipoler (små microenheter i polymeren som består av en positivt och en negativt laddad halva såsom en magnet)?
  • Tillsatser i materialet. Exempelvis kan tillsats av kimrök för utomhusexponering försämra de elektriska isolationsegenskaperna. Även mjukningsmedel eller andra typer av pigment kan påverka plastens egenskaper i samband med elektrisk isolering.
  • Plastens fuktabsorption. Vatten gör materialet mer ledande.
  • Temperaturtålighet
  • Temperaturbeständighet

 

*Förklaring av de elektriska parametrarna
Som uttryck för s.k. isoleringsförmåga ingår följande egenskaper och parametrar:

 

Dielektricitetskonstant

Ett mått på ett materials förmåga att lagra elektrisk laddning när det befinner sig mellan elektriska fält av olika potential. Uppladdningen beror bl.a. på närvaron av dipoler samt deras orientering. Dipolerna kan bl.a. omfatta polära grupper i polymeren, pigmentet, mjukgörare och/eller andra tillsatser. Dielektricitetskonstanten är inte en materialkonstant utan varierar med materialets temperatur och spänningens frekvens.

 

Dielektrisk förlustfaktor

Uppstår till följd av att dipolerna i ett växelströmsfält kommer att skifta läge med ändringarna i det elektriska fältet. Detta ger upphov till en irreversibel energiförlust som bl.a. kommer till uttryck vid en uppvärmning av materialet. Förlustfaktorn betecknas vanligen ”Tand”, och är inte en materialkonstant utan varierar med materialets temperatur och spänningens frekvens.

 

Genomslagshållfasthet (kV/m)

Ett mått på den högsta spänning, per mm tjocklek, som ett material kan tåla utan genomslag.

 

Volymresistivitet (ohm)

Ett mått på materialets motståndskraft mot elektriska strömmar tvärs igenom materialet som används bl.a. för att bedöma om materialet är en isolator eller en ledare. Den är inte materialkonstant, utan varierar med temperatur och fuktabsorption. Särskilt kan en kombination av fuktabsorption och uppvärmning orsaka en rejäl sänkning av isoleringsförmågan.

 

Ytresistiviteten (ohm)

Ett mått på materialets motståndskraft mot elektriska strömmar i ytan på materialet. Ytresistivitet är inte en materialegenskap som t.ex. volymresistivitet, bl.a. eftersom ytan ofta innehåller olika föroreningar. När man mäter ytresistiviteten måste det alltid göras i konstantrum.

 

Ljusbågshärdighet

Ett mått på hur motståndskraftigt ett material är under inverkan av en ljusbåge. De elektriska egenskaperna är således inte konstanta i tid och rum utan beror på faktorer som polymeren själv, tillsatser i materialet, föroreningar i materialet m.m., samt yttre förutsättningar som temperatur, frekvens, fuktupptagning etc.

 

5 exempel på användningsområden:

 

  • Stickproppar
  • Ljuskupoler
  • Isolatorer
  • Belysningsinfattningar
  • Kabeltrissor

 

Plastmaterial som är vanliga vid elektrisk isolering (merparten av nedanstående material finns som el eller ESD klassade kvaliteter):

 

PC – Polykarbonat

PVC – Polyvinylklorid

 

Produktblad plaster